Del 1 i artikelserien ”Inifrån Kriterierådet”
HI-märkningen har på kort tid etablerat sig som ett viktigt verktyg för att skapa mer hållbara inredningsmiljöer. Men bakom varje krav och formulering finns ett gediget arbete. Kriterierna utvecklas och granskas av en oberoende expertgrupp – Kriterierådet – vars sammansättning gör märkningen både trovärdig och relevant för verkligheten.
”Kriterierådet är som en kvalitetsdomstol för miljömärkningen – en grupp experter från hela inredningskedjan som ser till att HI:s krav är både relevanta och möjliga att genomföra.”
– Sascha Firle, ordförande för Kriterierådet och VD på Hint Sustainability
Ett tvärsektoriellt råd med bredd
Kriterierådet består av tio ledamöter och en ordförande. Tillsammans representerar de hela värdekedjan inom inredning: forskning, arkitektur, fastigheter, produktion, upphandling, återbruk och certifiering. Just bredden är avgörande, menar Sascha Firle.
”Det är skillnad på att skapa något för branschen och något med branschen. Med praktiker från alla led i kedjan kan vi utveckla krav som både har höjd och fungerar i verkligheten.”
Rådets uppdrag är att utveckla, granska och revidera kriterierna för HI-märkningen. Arbetet samordnas av Hint Sustainability, som är huvudman för märkningen, och sker i form av återkommande möten, remissrundor och prioriteringsarbete.
Certifierarens perspektiv: “Ett verktyg marknaden behöver”
Johan Söderqvist, VD för Möbelfakta och ledamot i Kriterierådet, ser arbetet som en naturlig förlängning av sin erfarenhet från andra certifieringssystem.
”HI är unikt genom att det inte bara tittar på produkter, utan på hur inredningsprojekt genomförs i praktiken – i relation till processer, användning och återbruk. Det fyller ett tomrum på marknaden.”
Han lyfter särskilt styrkan i att utvecklingen sker med aktörer från olika led:
”Det är viktigt att ta hänsyn till alla intressenter – inte bara för att skapa acceptans, utan för att driva utvecklingen på ett konstruktivt och realistiskt sätt.”
Från principer till praktik
Att skapa kriterier för hållbarhet är komplext. Det måste finnas en vetenskaplig grund – men det räcker inte. Kraven måste också gå att förstå, tillämpa och följa upp i verkliga projekt.
”Vi arbetar både med omvärldsbevakning genom RISE och med att samla in återkoppling från användare. Det ger oss möjlighet att justera och utveckla kriterierna med rätt balans mellan ambition och genomförbarhet.”
– Sascha Firle
För Johan Söderqvist handlar det om att bygga tillit – och motverka greenwashing:
”Det finns många känslor i hållbarhetsdiskussionen. Ett robust kriteriesystem gör det lättare att skilja mellan verklig hållbarhet och tomma ord.”
Fokus för 2025: Klimatdata som alla kan använda
En av de mest prioriterade frågorna i rådet just nu är att säkerställa att HI-märkningen ligger i linje med kommande EU-lagstiftning och branschstandarder. Det innebär att klimatpåverkan måste börja mätas i CO₂-ekvivalenter.
”Det här har gått från att vara en ambition till att bli en grundförutsättning. Vi måste kunna visa klimatpåverkan i siffror – inte bara i formuleringar.”
– Sascha Firle
Men mätning får inte bli en administrativ börda, understryker han. Det måste vara lätt att göra rätt.
”Det hjälper inte att ha rätt metod om den är för svår att använda. Nyckeln är att göra klimatdata tillgänglig och användbar – oavsett om du jobbar på en myndighet, som arkitekt eller som leverantör.”
En gemensam måttstock för hållbar inredning
Både Sascha och Johan ser HI-märkningen som ett sätt att skapa struktur, tydlighet och gemensamma definitioner i en bransch där hållbarhet ofta har varit något godtyckligt.
”HI ska bli det gemensamma språket i lokalfrågor – så att alla vet vad som menas med en hållbar inredningslösning.”
– Sascha Firle
”Märkningen kan bli en av pusselbitarna som gör det möjligt att arbeta hållbart – effektivt och trovärdigt – genom hela projektkedjan.”
– Johan Söderqvist
Nästa artikel: Forskningens roll i rådet
I nästa del av serien träffar vi Derek Diener, forskare på RISE med expertis inom livscykelanalys. Han berättar varför mätbarhet är nyckeln till trovärdig hållbarhet – och varför ”det känns rätt” inte längre räcker.
Tillbaka
Nästa inlägg